onsdag 11 mars 2015

Om hovslagare och så dessa j-a tappskor!!

Tänk så skönt det skulle vara om alla hästskor kunde sitta fast tills det är dags att sko igen. Det känns som att det inte går att planera sin ridning, för närsomhelst saknas det en sko. Jag är inte den som sträcker ut skoningsintervallen så långt det går, men den kortaste tiden som gått innan första tappskon är knappt tre veckor. Om jag själv vore hovslagare kunde jag ju snabbt sätta dit en ny sko igen, men tyvärr, så är det ju inte.

Att vänta på saker är inte min starka sida, så väntan på att hovslagaren ska förbarma sig och göra hästen ridbar igen är svårt tålamodsprövande. En dags väntan är irriterande. Flera dagars väntan får jag nästan eksem av.

En sak som jag har ägnat många funderingar åt är hur det kan komma sig att alla hovslagare gör och tycker olika. Det är som om alla jag har träffat på under årens lopp har gått olika utbildningar. Vissa visar sig när man börjar ställa frågor inte ha gått någon utbildning alls, utan är självlärda. Det har t ex ansetts tillräckligt att beskåda sin fars arbete (var han utbildad måtro) för att förvärva nödvändiga kunskaper. Med samma resonemang skulle jag kunna titulera mig kokerska för att jag under barndomen betraktade min mors arbete vid köksbänken då hon lagade mat...

Om man anlitar olika hovslagare som finns listade på Hovslagarföreningens sida, så gör inte två av dessa på samma sätt. Ta bara ämnet broddar. Den ene tycker absolut att man bara ska ha ett par traktbroddar i varje sko, medan den andre inte kan tänka sig annat än att sätta fyra broddar i varje sko.  En annan sak att tycka olika om är hur stora skor hästen ska ha. Det kan skilja två storlekar beroende på vem som skor. Medan en spikar på skor som är mindre än hovarna och raspar bort mycket av hovkanten för att hoven ska få plats på skon, sätter en annan på skor som sticker ut som skidor bakom trakterna. Så finns det förstås varianter däremellan. Inte ens antalet sömmar som sätts i varje sko är detsamma från den ene till den andre. Personligen ogillar jag starkt när det snålas med sömmarna, för tappas en söm av tre på ena sidan har det mer än en gång visat sig att två sömmar inte räcker.
Någon enstaka hovslagare vill se hästen röra sig inför skoningen. Dom flesta bryr sig inte det minsta om det, utan det enda som är viktigt är att hästen står klar med renkratsade hovar. Vissa hovslagare lägger omsorg och tid på hovens symmetri. Andra verkar knappt titta efter sådan. En del tar gott om tid på sig för att göra ett bra arbete, medan andra skyndar på med nästa kund i åtanke. Några enstaka tar hänsyn till hästens användningsområde, och men dom flesta bryr sig inte, utan kör på likadant oavsett vad hästen ägnar sina dagar åt.

Det finns en sak som jag har konstaterat att alla tycker lika om, och det är att var och ens individuella sätt att sko är det rätta, och att man som kund är outbildad och okunnig nog att göra bäst i att inte lägga sig i. Vissa kan man diskutera lite med, och med andra är det helt omöjligt. Personligen tycker jag att det är jätteviktigt att kunna resonera med hovslagaren, eftersom det faktiskt handlar om att hästens hovar ska må bra. Och så får skorna gärna sitta kvar några veckor också.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar