tisdag 17 mars 2015

Det där med att skjuta fram mötet med kudden så mycket det går...

Tänk att det ska vara så motvilligt att gå och lägga sig. Egentligen är det ju väldigt skönt att vira in sig som en kokong i det tjocka och prassliga täcket. På morgonen är sängen guld värd, och jag önskar att det kunde kännas likadant på kvällen. Men nej, jag hittar på allt möjligt som jag "bara" måste göra innan läggdags. Hästarna får sitt nattahö väldigt sent på kvällen, och i stallet går det att fördriva hur mycket tid som helst. Tiden står liksom stilla. Det går alltid att borsta och klia lite till, göra några extra höpåsar, plocka lite bland stallsakerna, försöka ta något fint kort på någon pålle som ignorerar mobilkameran till förmån för sitt hö. Ljudet av tuggande hästar är lugnande, och det är lätt att fastna i det tillståndet. Förr eller senare blir det dags att slita sig från stallet, släcka och gå in. Men först får det bli ett litet varv till bland hästarna. Ännu en liten godnattrunda klaras av, och sen bär det ut i natten och iväg mot husets sköna värme.

Hundarna springer omkring i mörkret, och under snötider ser man inte vart den vita tar vägen. Nu när snön är borta syns knappt inte den mörka trots sin ansenliga storlek. Den ene är lydig och kommer snabbt när jag ropar. Ivrig att som vanligt få frikostigt med beröm. Den andra lever i sin egen lilla värld. Hon ser illa och hör när hon har lust. Det är en gammal och ytterst egensinnig, men alltid glad hund. Förutom när hon vaktar. Den stora bjässehunden har sina rutiner att följa, och en av dessa är att bli kliad en stund innan sovdags. Pälsen är så tjock att fingrarna knappt kommer igenom den, och med tanke på all tid som spenderas i stallet skulle ett bad inte vara av ondo. Det är dock ett stort projekt att bada en hund som är stor som en liten ponny. Duschkabinen är ju inte så värst rymlig, och när projektet är klart är man dyngsur från topp till tå.

Väl inne igen finns det ultimata hindret på vägen till sängen, nämligen soffan. Åh så skönt det är att mysa ner sig bara en pytteliten stund bland kuddar och filtar. Tyvärr tenderar den lilla stunden ofta att bli en lång stund... Det är av någon anledning väldigt lätt att somna på soffan. Ju mera jag säger till mig själv att jag inte får somna, desto fortare slår ögonen igen. Men att vakna mitt i natten och förflytta sig en våning med allt vad det innebär är inte lyckat. Klockan ringer obönhörligen varje morgon, oavsett hur mycket eller lite sömn det blir.
Nu har jag lyckats få en trist vårförkylning som känns en smula värre varje morgon när jag vaknar. Därför bör jag se till att få min hälsobringande sömn. Dags att slita sig från soffan nu...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar