söndag 8 februari 2015

Undrar hur svårt det är att flytta ett hus...

Det är sannerligen inte enkelt att hitta en bostad som man trivs i på en plats som uppfyller alla ens drömmar. Man kan hitta den perfekta platsen, där det finns ett hus vars renoveringsbehov kräver oöverstigliga penningsummor och övermäktigt mycket arbete. Man kan också hitta Huset med stort H, som egentligen ligger på helt fel plats, men vars trivselfaktor är så stor att man i stundens iver gör ett avsteg från sina drömmar. Trots att man av erfarenhet vet vad ett sådant avsteg kan kosta, såväl känslomässigt som ekonomiskt. Man bara måste få bo i detta hus, och när den inre rösten börjar framföra sina sakliga argument för varför köpet är fel, tystas den snabbt och effektivt så att kontraktet kan signeras.

Man kan hänföras varje dag över vilket fantastiskt hus man bor i. Det är inte nytt, färdigrenoverat eller perfekt, men det har känslan och charmen som man har sökt efter nästan ett helt vuxet liv. Man vet att sannolikheten att man skulle hitta ett sådant hus igen är pytteliten.
Reparationsbehoven avlöser varandra när man har ett riktigt gammalt hus, så vartefter man betar av en sak kommer det snart något nytt som måste göras. Men för varje sak man gör iordning blir huset allt vackrare, och smyger sig allt djupare in i hjärtat. Och trots att man vet att man är på fel plats, och att man någon gång måste skiljas från det, finns alla drömmarna om husets framtid kvar. Det är som att titta på fotografier från framtiden och veta att det inte kommer att bli någon framkallning. Inte av alla kort som hjärnan har tagit iallafall.

Drömmen om skogen bleknar aldrig bort, utan finns närvarande varje dag. Ibland håller sig drömmen lite i bakgrunden, men den vägrar att ge vika. Under vackra och vindstilla dagar kan man njuta av synen av soldränkta fält. Gyllene säd som mognar och hav av blått lin. Utsikten från hästryggen är oändlig, och medan man tar sig fram längs grusvägar, gräsvägar och fält känns det riktigt bra. Vårens, sommarens och höstens dofter avlöser varandra, och under skördetiden friläggs stora ytor att sväva fram över i galopp. Om ändå de vackra och vindstilla dagarna kunde vara flera...

Bäst av allt är skogen. Där finns det totala lugnet, friden, tystnaden och dofterna jag aldrig tröttnar på. Där är det underbart att rida året runt. Man slipper den ylande blåsten som letar sig igenom de bästa och tjockaste lager med kläder man kan hitta. Man slipper att piskas av regnet som faller på tvären. Man slipper alla bilar, traktorer, maskiner och lastbilar som inte bryr sig om att man sitter på ett levande djur, och att hänsynslöshet kan få hemska konsekvenser. 

Man vill ju att boende, livsstil och fritidsintressen ska passa ihop och fungera tillsammans. Om ridningen endast eller huvudsakligen hade bestått av dressyr eller hoppning vore det nog att ha en ridbana. Men det är timmarna på hästryggen ute i naturen som är det stora intresset och balsamet för själen. Så vad vad gör man då?

Man kan ju iallafall drömma om att flytta huset.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar