torsdag 12 februari 2015

Sverige putsar sönder glorian medan bostadsbristen exploderar.

Vad som helst kan lösas med ett riktigt gott önsketänkande. Ja det tycks iallafall våra verklighetsfrånvända politiker tro. Strunt samma att det har varit bostadsbrist i många år, och att den som vill ha en hyresrätt med överkomlig hyra har fått vänta i långa köer. Bästa sättet att korta en kö verkar enligt våra politiker vara att göra den längre. Man gör helt enkelt kön så oöverskådligt lång, att de som stod i den från början glöms bort. Då blir det bekvämt, för den bortglömdes behov behöver man inte tillgodose eller finansiera.

I dessa tider - när politikerna har öppnat sina hjärtan, samtidigt som allt flera människor slås ut av tuffa levnadsvillkor i samhället - riktas allt fokus mot att Sverige ska bli världskänt som det godaste landet som existerar. Det putsas allt intensivare på glorian för varje dag som går, dock utan tanke på att den urholkas av att putsas för mycket. Självklart ska man hjälpa människor i nöd, men man måste ha de resurser som krävs för att hjälpa. Annars blir det tillsist kaos. Samtidigt som "Ladorna är tomma" måste miljarder skakas fram för att bygga nya bostäder. Förutom att pengar måste trollas fram, så tar det faktiskt tid att bygga tiotusentals bostäder. Tid som det är lika stor brist på som pengar. Det finns ju iallafall en plan för hur många flyktingar som ska knökpackas in med skohorn i landet, och planen börjar inte att ticka om några år. Den rullar redan på för fullt.

Som om inte bostadsbristen i sig är illa nog, har dessutom världens godaste politiker bestämt sig för att en asylsökande måste få bo i landets största städer om så önskas. Och det brukar ju önskas. På något sätt måste man alltså lyckas tillgodose den nyanländes önskemål om bostadsort. Strunt samma om önskemålet inte är lösbart. Det ska bara gå. Punkt slut. Ner med huvudet i sanden och önsketänk starka och goda tankar som löser alla problem.

Tyvärr blundar våra hedersknyfflar till politiker för att den lyckade integrationen blir en alltmera ouppnåelig önskedröm. Olika samhällsgruppers behov ställs mot varandra. Politikerna väljer och vrakar - vilka ska vi bry oss om nu? Vilka ska vi ömma för så att vi får flera röster? Vilka är oviktiga för oss och riskfria att prioritera bort? Våra hemlösa? Javisst. Dom får väl skylla sig själva att dom inte har någonstans att bo. Våra gamla? Javisst. Dom ska ju ändå dö snart. Bara att mata dom med lugnande på hemmet så väntar dom snällt inomhus på mat, medicin och toalettbesök. Dvs om dom får en plats på hemmet förstås. Våra ungdomar? Javisst. Dom kan få jobb på krogen och bo hemma tills dom blir medelålders. Sådärja. Då kan vi plocka in våra popularitetspoäng, och Sverige kan vara världens godaste och humanaste land. Men bara tills den sista bostaden är utdelad och Sverige också får börja resa tältläger. Då kommer glorian att tappa den glans som redan har börjat falna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar