torsdag 5 februari 2015

Natten - en tid för outnyttjad frihet...

Det är på sätt och vis lite synd att man måste sova på natten. Det är så tyst och rofyllt att det känns som tiden står stilla, trots att den sakta rör sig mot uppstigningsdags. Nu när snön ligger vit utanför är natten märkligt ljus, och jag funderar på allt jag skulle ha kunnat göra om jag inte måste somna nu. Jag skulle kunna smyga mig ut i stallet och sadla en häst, och tillsammans skulle vi kunna ge oss ut i månskenet. Vi skulle vara alldeles ensamma i fullständig tystnad förutom det rytmiska ljudet av hovar i snön, och en frustning då och då. I ensamheten skulle fälten kännas större, och himlen skulle kännas högre med sina stjärnor långt däruppe. Vi skulle njuta av friheten på vägar utan trafik, och vi skulle galoppera genom snön med långa tyglar. Känslan av frihet skulle kännas extra stor om vi gav oss iväg under en tid då vi måste sova.

Men klockan kommer att ringa, så några nattliga äventyr finns det inte utrymme för. Det är redan alldeles för sent att gå till sängs, och jag vet att jag kommer vara jättetrött imorgonbitti. Ännu en gång var soffkuddarna för sköna och filten för varm och mjuk. Varför ska man resa på sig när man ligger som skönast?

I stallet har nog hästarna somnat nu. Nattens ljud har tystnat. Det fridfulla tuggandet på nattahö har övergått till en och annan småsnarkning. Alla pållarna ligger och sover i torven, och friden är total. Ibland har jag stannat i stallet en bit in på natten bara för att njuta av lugnet bland trygga djur. Kanske skulle jag också sova gott bland hästarna. Vi fick ta hem en ensam häst från sommarbetet en gång för att hon skadats, och eftersom jag inte ville att hon skulle känna sig ensam sov jag och en av hundarna i en bil med öppna fönster i hagen. Det var mysigt att ligga och trängas med hunden på trädgårdsdynorna i bilen medan hästen nyfiket tittade in på oss.

Nu är det dock kallt, så även om snön ser mjuk och fluffig ut är det skönast att sova inne. Så jag får ta med mig mina drömmar och knalla uppför trappan till sängen. Snart är det en ny dag igen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar