söndag 17 november 2013

När då och nu smälter samman...

Tidsuppfattning kan kännas så relativ och märklig ibland. Ena stunden är man mitt i en skön sommar.  Sitter uppflugen i stolen i husbilen och tittar ut på ett vackert förbipasserande landskap. Vackra vyer tycks tävla med varandra om vilken som har den lummigaste gröna färgen eller den mest glittrande vattenytan. Luftkonditioneringen flåsar ut sval luft under färden för att kyla flämtande lurviga hundar. Det känns en smula klibbigt att vakna när morgonsolens strålar värmt upp bilen. Täcket som kändes svalt vid läggdags känns varmt och tungt på morgonen. Medhavda kläder är mestadels små och tunna, så det ryms ganska många plagg i bilens alla förvaringsutrymmen. Bord och stolar åker ut och in på olika platser. Frukost äts i lurvtröjan oavsett temperatur för att den är mysig, len och skön.
Den lilla grillen tänds upp på olika platser, och medan doften av tändvätska, rykande kol och kött med varierande marinader sprider sig i skogar, på fält, längs små avtagsvägar och diverse andra platser, fixas lättlagade tillbehör på gasspisen vid det öppna köksfönstret.
Fötter och ibland halva ben doppas förhoppningsfullt i kalla sjöar, och nästan varje gång uteblir heldoppet. Men det är ju ändå skönt att ligga på sin handduk och knapra på något gott medan sidor vänds i en sladdrig men spännande pocketbok. Sand borstas bort från fotsulor, hundar rastas på okända platser. Nästan lite i smyg så att ingen ska störa sig. Människans bästa vän är inte särskilt välkommen där människor badar, solar och äter picnic. Små ljuslyktor tänds fastän sommarnatten är ljus, och musik som väcker drömmar om ett liv i frihet spelas medan insikten om att friheten är lååångt långt borta samtidigt gör sig påmind. Men om man håller sig kvar i nuet är friheten verklig där och då. Begränsad, dyrbar och för stunden uppnåelig.

Tre fyra månader senare frasar gräset under skorna på vägen in från stallet. Det är kallt, och om några dagar ska snö falla enligt prognos i telefonen. Kläderna är för tunna och gåshuden sprider sig över benen. Nattahö, krubbor och godnattklappar är utdelade. Fingrar har myst i lena pälsar under frasande täcken. Helgen är slut, och nu återstår att somna.
Husbilen står parkerad vid flygelns gavel, och rutorna ser extra kalla ut i gårdslyktans sken. Plötsligt vaknar minnet av vad som borde ha gjorts till liv. Vattentanken är nästan full! Tänk om något har frusit sönder!!
Dörren svänger upp på kalla och stela gångjärn. Fast egentligen är det väl mina fingrar som är kalla och stela. Stallskorna känns som ett helgerån mot golvet som annars endast beträds av barfotafötter, strumpor och tassar. Det är kallt, så skorna stannar på. Vatten töms ut, och det verkar rinna i en evighet. Underligt, för när man diskar och duschar verkar det ta slut betydligt snabbare. Det känns konstigt att hälla ut något som är så värdefullt på sommaren. Vattnet som på sommaren spolas så försiktigt i kranarna för att räcka länge forsar ut rakt över nattfrosten.
I skåpen står enstaka saker kvar, bortglömda. Pulversåser, soppor, couscous och lite annat smått och gott. Bra att ha saker när man lever ett liv i rullning. Nu känns de kalla kartongerna malplacerade i sin tillvaro och får äntligen följa med in i huset. Ett par badlakan ligger kvar i ett skåp och luktar fortfarande gott. Det känns vemodigt att klämma på det mjuka tyget nu när sommaren är så långt borta. Ena dagen skakar man sand ur tyget som fladdrar i den varma vinden. Nästa dag fryser man om fingrarna när man tar i det. Från en dag till en annan känns det som fastän månader skiljer tillfällena åt. Och lika långa som månaderna känns fram till nästa sommar, lika korta känns dom som har passerat sedan förra sommaren. Minnen möter nuet som möter drömmar.

Famnen är full med sommarsaker medan gräset frasar mot stallskorna på deras väg mot huset. Månen lyser ikapp med gårdslyktorna, och plötsligt står tiden stilla. I ljus och mörker och en plågsam längtan efter sommaren.



4 kommentarer:

  1. Så vackert, målande och förtrollande beskrivet att historien blir verklig även för läsaren... :-)
    Jerry

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tackar så mycket :-) Så roligt att du tycker om min lilla berättelse :-)
      Anna

      Radera
  2. Så livfullt och för alla sinnen. Tack för en stunds känsla av sommar och tidens flykt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket! :-) Jag blir alltid lika glad när någon uppskattar det jag skriver :-)

      Radera