onsdag 27 november 2013

Konsumenter och producenter håller igång kinesisk tortyr av djur.

Ännu en gång förfasar sig människor över hur djur behandlas i Kina. Hemska bilder chockerar allmänheten, och väcker stark avsky. Ändå fortsätter det barbariska djurplågeriet år ut och år in. Hur är det möjligt? Jo, för att när det kommer till kronor och ören betyder inte djurens lidande något längre. När de stora rubrikerna är gårdagens nyheter springer snåla människor till butikerna och handlar produkterna tillverkade av torterade stackars djur igen. Medlidande är tyvärr en färskvara med extremt kort hållbarhet.

Just nu är det angorakaninerna som får en stunds behjärtansvärt medlidande, och klädkedjorna ska sluta handla deras ull från Kina. Vi får väl se hur länge det varar. Och vad händer med alla de angorakläder som redan finns i butikerna? Är det okey att köpa dessa bara för att de hängdes upp i affärerna innan dagens nyheter? Innan angoraullen handlade nyheterna om fjädrar. Dokumentären om hur hundar och katter vanvårdas och torteras till döds för att bli handskar, skor, pälskragar mm är glömd av de allra flesta. Detta trots att folkets vrede och avsky var lika stor då som nu.  Men den är inte glömd av mig. Efter att jag fick veta hur ofattbart barbariskt kineserna behandlar djur är det färdighandlat för min del. Jag går hellre barfota än att trampa omkring iförd tortyroffer på fötterna för att få handla billigt.

Jag tycker att ALLA som handlar produkter tillverkade av kinesiska djur och samtidigt kallar sig djurvänner är HYCKLARE. Man kan alltid skylla ifrån sig och mena att det är klädkedjornas sak att kontrollera sina producenter. På så sätt hålls samvetet rent när snålheten styr över plånboken. Men om klädkedjorna hade haft ett äkta och genuint intresse av sina leverantörers produktion, hade den kontrollen redan gjorts. Den som inget vet är ju i god tro, och därmed kan tortyren fortsätta. Man kan inte lita på klädkedjorna har det visat sig. När det gäller kinesiska läder-, päls-, fjäderprodukter etc finns det inte längre några ursäkter för att handeln fortsätter. VEM KAN HA MISSAT HUR DJUR BEHANDLAS I KINA???

Enda sättet att stoppa tortyren av djuren är att sluta handla de här produkterna. Det är DU Svensson - och alla andra i världen som handlar kinesiska produkter - som är med och avgör om tortyren ska få fortsätta. Så glöm inte medlidandet nästa gång DU går och handlar.





söndag 17 november 2013

När då och nu smälter samman...

Tidsuppfattning kan kännas så relativ och märklig ibland. Ena stunden är man mitt i en skön sommar.  Sitter uppflugen i stolen i husbilen och tittar ut på ett vackert förbipasserande landskap. Vackra vyer tycks tävla med varandra om vilken som har den lummigaste gröna färgen eller den mest glittrande vattenytan. Luftkonditioneringen flåsar ut sval luft under färden för att kyla flämtande lurviga hundar. Det känns en smula klibbigt att vakna när morgonsolens strålar värmt upp bilen. Täcket som kändes svalt vid läggdags känns varmt och tungt på morgonen. Medhavda kläder är mestadels små och tunna, så det ryms ganska många plagg i bilens alla förvaringsutrymmen. Bord och stolar åker ut och in på olika platser. Frukost äts i lurvtröjan oavsett temperatur för att den är mysig, len och skön.
Den lilla grillen tänds upp på olika platser, och medan doften av tändvätska, rykande kol och kött med varierande marinader sprider sig i skogar, på fält, längs små avtagsvägar och diverse andra platser, fixas lättlagade tillbehör på gasspisen vid det öppna köksfönstret.
Fötter och ibland halva ben doppas förhoppningsfullt i kalla sjöar, och nästan varje gång uteblir heldoppet. Men det är ju ändå skönt att ligga på sin handduk och knapra på något gott medan sidor vänds i en sladdrig men spännande pocketbok. Sand borstas bort från fotsulor, hundar rastas på okända platser. Nästan lite i smyg så att ingen ska störa sig. Människans bästa vän är inte särskilt välkommen där människor badar, solar och äter picnic. Små ljuslyktor tänds fastän sommarnatten är ljus, och musik som väcker drömmar om ett liv i frihet spelas medan insikten om att friheten är lååångt långt borta samtidigt gör sig påmind. Men om man håller sig kvar i nuet är friheten verklig där och då. Begränsad, dyrbar och för stunden uppnåelig.

Tre fyra månader senare frasar gräset under skorna på vägen in från stallet. Det är kallt, och om några dagar ska snö falla enligt prognos i telefonen. Kläderna är för tunna och gåshuden sprider sig över benen. Nattahö, krubbor och godnattklappar är utdelade. Fingrar har myst i lena pälsar under frasande täcken. Helgen är slut, och nu återstår att somna.
Husbilen står parkerad vid flygelns gavel, och rutorna ser extra kalla ut i gårdslyktans sken. Plötsligt vaknar minnet av vad som borde ha gjorts till liv. Vattentanken är nästan full! Tänk om något har frusit sönder!!
Dörren svänger upp på kalla och stela gångjärn. Fast egentligen är det väl mina fingrar som är kalla och stela. Stallskorna känns som ett helgerån mot golvet som annars endast beträds av barfotafötter, strumpor och tassar. Det är kallt, så skorna stannar på. Vatten töms ut, och det verkar rinna i en evighet. Underligt, för när man diskar och duschar verkar det ta slut betydligt snabbare. Det känns konstigt att hälla ut något som är så värdefullt på sommaren. Vattnet som på sommaren spolas så försiktigt i kranarna för att räcka länge forsar ut rakt över nattfrosten.
I skåpen står enstaka saker kvar, bortglömda. Pulversåser, soppor, couscous och lite annat smått och gott. Bra att ha saker när man lever ett liv i rullning. Nu känns de kalla kartongerna malplacerade i sin tillvaro och får äntligen följa med in i huset. Ett par badlakan ligger kvar i ett skåp och luktar fortfarande gott. Det känns vemodigt att klämma på det mjuka tyget nu när sommaren är så långt borta. Ena dagen skakar man sand ur tyget som fladdrar i den varma vinden. Nästa dag fryser man om fingrarna när man tar i det. Från en dag till en annan känns det som fastän månader skiljer tillfällena åt. Och lika långa som månaderna känns fram till nästa sommar, lika korta känns dom som har passerat sedan förra sommaren. Minnen möter nuet som möter drömmar.

Famnen är full med sommarsaker medan gräset frasar mot stallskorna på deras väg mot huset. Månen lyser ikapp med gårdslyktorna, och plötsligt står tiden stilla. I ljus och mörker och en plågsam längtan efter sommaren.



lördag 2 november 2013

Fullvuxen och barnslig... ;)

Ja det är jag det :) Halloween måste firas, och nu ligger jag i soffan med pösmätt mage och känner mig en smula varm. Pumporna har varit tända i några timmar nu, och har pga sitt begränsade antal fått flytta med från köket till matsalen och tillsist till vardagsrumsbordet. I deras sken har jag lagat en lasagne som rann över formkanten, ätit mig proppmätt på densamma och tillsist ätit för mycket godis. En skräckis hade suttit fint, men står inte till buds, så den läskiga stämningen vill inte riktigt infinna sig. Får väl helt enkelt släcka istället och lyssna efter mystiska ljud i vårt gamla hus... ;-) Vid det här laget sover alla husets invånare utom jag som märkligt nog är ganska pigg. Så jag ska smyga mig ut i stallet en stund och lyssna på pållarna som koncentrerat och beslutsamt mumsar nattahö ur sina småmaskiga nät.

fredag 1 november 2013

Tacken för att jag var hurtfrisk...

Alla har vi väl hört att "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Ett utmärkt exempel på en etablerad osanning. Hur bra kläder man än råkar bära, så är ett hemskt väder ändå hemskt.
Nu är jag under tak igen, efter en lunchpromenad med regnet piskande i ansiktet. Jag lockades ut av solens gyllene höststrålar, och drevs in igen av iskall horisontell nederbörd. Men piggnade till gjorde jag, och kanske hann jag rentav bränna nån liten kalori... ;-)

Tillbaka i cyberspace igen

Nu börjar jag om - eller fortsätter - på Blogger efter ett långt uppehåll från skrivandet. Min förra blogg som heter "Anna-Lenas blogg" har länge varit oåtkomlig på Svenskablogg. Det känns irriterande att få sina ord konfiskerade, men vad man kan göra åt det vet jag inte. Jag har väl tyvärr också tvingats att prioritera bort skrivandet pga tidsbrist, som i sin tur också har lagt lock på inspirationen.
Hursomhelst finns det alltjämt lika mycket att skriva om, och nu är det dags igen. Men först måste jag  bekanta mig lite med det nya verktyget ;-)